Dagen för hemresa!

Vi sitter nu vid lunchtid på hotellet och har när jag börjar skriva detta en timme kvar till avresa mot flygplatsen John F Kennedy. Via London kommer vi imorgon hem till Sverige. På klockan är det nästan ett dygn men i realiteten är det drygt 17 timmar. London ligger 6 timmar från NY med flyget och det är 5 timmars tidsdifferens. Natten är förlorad för oss. När vi landar i London är det morgon i Europa och sängdags är då precis passerad i NY. Vi behöver nog en vecka innan vi är tillbaka i normala gängor.

Förmiddagen spenderade vi med att äta frukost, packa resväskorna, skriva och ta det lugnt. Vi behöver inte fler intryck just nu.

En reflektion vi gjort är hur bra väder vi haft under våra tre veckor. USA har visat sig från sin vänliga sida vädermässigt.

I Kalifornien hade det regnat rejält några veckor innan och det gjorde att öknen blommade. Samtidigt var det inte så kallt i San Fransisco och i Yosemite som det normalt sett är.

Hela vägen till från Arizona till South Dakota hade vi bra väder. Även här var det varmare än normalt.  Det kunde lika gärna ha varit snö och kallt.

Kvällen innan vi skulle åka från Memphis såg vi på väderleksrapporten på TV. Det skulle dra ihop sig till oväder dagen efter vi lämnade. Man förutsade mycket hårda vindar med regn och hagel stora som golfbollar (och lite större). Man visade hagel som fallit i staten Oklahoma väster om Tennessee under dagen. Det körde vi tack och lov ifrån. Jag drog mig till minnes hur jag upplevde starkt på morgonen den 18 mars att vi inte skulle ta en avstickare till Mexico. Joni Brinkley hade nämligen erbjudit att ta oss till ett litet samhälle på andra sidan gränsen. Hon är en fantastiskt omtänksam person. När jag frågade pappa kände han också att vi inte skulle åka till Mexico. Hade vi gjort det hade vi hamnat i oväder i Memphis eller inte ens åkt dit.

Det hela avslutades med en dag med fantastiskt fint väder i NY.

Vi är tacksamma!

Sista hela dagen i NY.

Det är söndag och vi går som vanligt på gudstjänst. Vi gick till en kyrka som låg 5-10 minuters promenad från hotellet, Times Square Church. Det var nästan fullt i kyrkan när vi kom dit en kvart innan gudstjänsten började. Vi fick vänta i kö för att få hjälp av kyrkvaktmästare för att få platser. Det var ett härligt och långt (pappa skulle ha sagt ”men långt”) möte, två och en halv timme, med mycket lovsång och vad pappa kallar gospel. Det gillade pappa mycket. Jag upplevde Guds närvaro starkt och gick fram när det bjöds in till det i slutet av gudstjänsten. Det var ett beslut jag tagit under predikan som föranledde detta. En central del av predikan var vår ställning inför Gud genom Jesu verk på korset och hur vi därför kan förändrar situationer när vi ber.

Efter gudstjänst gav vi oss ut på stan på bussen igen för att se NY i solens sken! NY har många parker utöver Central Park. Vi fick också se Empire State Building under en blå himmel. Det väldigt speciella ”stykjärnshuset” passerades. Broadway har vi också både åkt och promenerat på både fram och tillbaka de här dagarna.

Sedan tog vi oss till minnesplatsen för 11 september. Vi var inne i en kyrka intill som mirakulöst nog inte skadats alls när tornen på World Trade Centre föll ihop. Kyrkan har funnits där sedan före USA blev självständigt. Självaste George Washington gick till den här kyrkan. Under 11 september var det här många blev hjälpta som behövde det. Vi gick till minnesplatsen där vi såg det som representerade förvriden metall och fontänerna där tornet stått. Vi åkte upp i det  nya tornet för att se NY från ovan.

Även i NY är poliserna vänliga och låter sig fotograferas.

Tillbaka till hotellet tar vi tunnelbana.

På kvällen går vi ut för att hitta en restaurang för att fira att allt gått bra och att vi kan se tillbaka på väldigt många fina upplevelser och minnen från de senaste tre veckorna. På vägen till hotellet gick vi förbi den kända platsen med alla fantastiska reklamskyltar i neon.

Imorgon blir det packning och avresa som gäller.

Första dagen i New York!

Det blir ett lite annorlunda upplägg idag…

Vi hämtade ut biljetterna till sightseeingbussen. En rundtur på en del av Manhattan.

Vi åkte förbi Madison Square Garden.

Vår första skymt av Empire State Building.

En grå ekorre ville gärna bli fotograferad av pappa.

Dags för en båttur för att se Manhattan från en annan sida.

Manhattan från havet är en mäktig syn. 

Frihetsgudinnan passerades på båtturen.

Vi fick också en skymt av Verrazano-Narrows Bridge som förbinder Staten Island med Brooklyn.

Efter båtturen tog vi oss tillbaka till hotellet. Det blåste kalla vindar inte bara ute på vattnet utan även mellan skyskraporna. Även hundar behövde kläs på både skor och ”jacka”.

Broadway är fullt av folk vid lunchtid en lördag.

Vi tog en tur till Brooklyn för att tanka innan vi skulle lämna tillbaka bilen med full tank.

Vi passerade den här vyn när vi skulle tillbaka från Brooklyn till Manhattan. Den spelade en viktig roll i filmen ’Conspiracy theory’ med Mel Gibson i huvudrollen.

Efter tankning på Brooklyn lämnade vi tillbaka bilen till Hertz. Det kändes bra att lämna den efter nästa 10000 körda kilometer. Det saknades 7,5 mil, men det har vi kompenserat med apostlahästarna då vi har gått i snitt 5 km per dag. Det blir sammanlagt över 10 mil. Bara idag har vi gått över en mil. Alltså har vi förflyttat oss över 1000 mil i USA när bilkörning och promenerande läggs ihop.

Vi tackar Gud för att vi kunde lämna in bilen till Hertz utan en skråma vare sig på bilen eller oss efter så lång sträcka. Med tanke på trafiken är det närmast ett under. Vi har varit nöjda med bilen, en Nissan Rouge. Hyfsat bekväm att köra.

Det blev Thaimat ikväll, simmande anka, på en restaurang några hundra meter ifrån hotellet.

Vi promenerade en sväng innan vi gick tillbaka och fick se en annorlunda limousin.

Även häst och vagn används för att ta sig fram på Manhattan.

Vi gick in en sväng på Central Park och såg till vår förvåning fortfarande snö ligga i nu nästan helt bortsmälta högar.

Lite längre in i Central Park hittade vi en isbana. Vintern gör sig fortfarande påmind.

Dags att sova.

Äntligen är vi i New York. Hotellet vi till slut bokade in oss på är Park Central Hotel, som ligger mitt i Manhattan några hundra meter från Central Park. Det verkar vara ett ganska bra hotell till ett överkomligt pris om än betydligt dyrare än de hotell vi tagit in på tidigare under resan. Detta är Manhattan i New York och allt verkar vara dyrare här.

Dagen började vid 7-tiden. Vi skulle hinna med morgonbestyr, frukost och packning av väskor inför den sista etappen av vår körning, så var det tänkt. Sedan skulle vi besöka Gettysburgs militärpark och besökscentrum för att se mer av betydelsen av slaget vid Gettysburg för utgången av inbördeskriget där nordstaterna och president Abraham Lincoln gick segrande ut.

Pappa mellan soldater ur de två arméerna på museet i Gettysburg

Det var definitivt ännu en upplevelse att besöka Gettysburgs militärpark och besökscentrum, i alla fall om man är intresserad av militärhistoria. Vi var där i tre timmar och blev under den tiden grundligt insatta i hur slaget vid Gettysburg utvecklades under de tre dagarna det pågick, 1 -3 juli 1963. Först såg vi en film om slaget med lite bakgrund till inbördeskriget. Skådespelaren Morgan Freeman var berättarröst. Efter filmen fick vi uppleva sista dagen av slaget i en kupol där en målning, som spände runt rummet 360 grader, var bakgrunden. En berättarröst gick igenom steg för steg av händelseförloppet under kanon- och vapensalvor som var både visuella och ljudliga. Vi stod i mitten av rummet och upplevde detta från Nordstatsarmens position. Skrämmande! Slutligen gick vi igenom museets mer traditionella del med utställningar i olika avdelningar. Där rullade också ett antal olika filmer som dels beskrev de tre dagarna i större detalj och dels gick igenom andra aspekter av både slaget och av inbördeskriget. Allt var väldigt gripande och intressant!

Vi träffade på en dansk på museet i Gettysburg

Det som berörde mig starkt var det oerhörda mänskliga lidandet. Över 28 000 soldater dog på slagfältet de här tre dagarna. En annan sak var det mod soldaterna hade som gick framåt mot fienden mitt i kulregnet och ser sina kamrater falla till höger och vänster. Sydstaternas general Lee spelade ett högt spel och förlorade trots ett stort nummerärt övertag . Nordstaterna hade tidigt intagit bättre positioner i högre terräng och kunde därför försvara sig bra mot anfallen, både initialt mellan sydstatsarmén och Gettysburg och sedan även efter att ha tvingats falla tillbaka till positioner på andra sidan staden.

Dags att ge oss ut i det massiva regnet och köra mot NY.

Bild mot Three Miles Island i Harrisburg

På vägen körde vi igenom Harrisburg och kanske skymtade Three Mile Island där den omtalade kärnkraftsolyckan som enligt Tage Danielssons berömda monolog, inte kunde hända egentligen och därför enligt sannolikhetsberäkningarna egentligen aldrig hände…

Efter Harrisburg saktade trafiken på den tvåfiliga motorvägen plötsligt av och vi rörde oss i sakta mak framåt. En olycka tänkte vi… Mycket riktigt hade en olycka skett, men i andra körriktningen! Anledningen till att vår riktning av motorvägen gick så långsamt framåt var att alla som passerade olycksplatsen saktade in för att hinna se. En lastbil hade vikt sig och stod på tvärs nästan över båda filerna men det verkade dock inte ha varit några personskador, men kön ringlade sig kilometer efter kilometer på den sidan motorvägen. Vår tidsförlust var bara 15 minuter, men deras måste ha blivit betydligt längre.

Som jag skrev tidigare var det tänkt att detta skulle bli vår sista etapp när vi planerade de här sista dagarna. Vi skulle köra till JFK-flygplatsen, lämna bilen på Hertz och ta hotellets transport från flygplatsen till hotellet, tänkte vi. På vägen tänkte vi om och beslutade oss för att istället köra till hotellet och ställa bilen på en parkering. Då kan vi ta bilen till flygplatsen på måndag vilket definitivt blir vår sista körsträcka.

Första skymten av Manhattans skyline från Washingtonbron

Långsam och komplicerad trafik på Manhattan

En gul taxi på Manhattan

Skyskraporna på Manhattan sträcker sig mot himlen…

Körning i NY är långsamt i princip över allt. De sista 60 kilometrarna tog över två timmar trots att det var en del flerfilig motorväg på vägen till Manhattan. En av flaskhalsarna var bron över Hudsonfloden. Där gällde kontant betalning för alla som inte hade sk Z-pass. Vi hade inte Z-pass.

Väl framme vid hotellet har vi tagit det lite lugnt och bland annat satt oss in i hur mycket dricks som ska betalas för att vara acceptabelt. Bara det är en hel vetenskap som tex New York Times med flera medier skrivit om som hjälp för turister. Tydligen är britterna kända för att inte ge dricks. Hur vi kommer att göra får vi se? Men det lär nog bli en del dricks…

Hotellets bar och matsal

Ännu en dag med körning och lite av annat.

Vi startade dagen med ett expriment. Vi fick extra påsar bönor av indiern igår kväll. Tyvärr blev det inget bättre kaffe av fler påsar. Det måste vara något med hur kaffepåsarna är producerade?!

Vårt försök med 5 påsar kaffe i kaffekokaren gav inte bättre kaffe…

Vi har tagit oss närmare New York, närmare bestämt till Gettysburg i delstaten Pennsylvania. På vägen har vi passerat igenom delstaten Virginia. Appalachernas berg och kullar har omgivit vår färdväg. Det är vackra omgivningar.

Pappa råkade ta kort på sig själv och mig. Den blev bra för att vara ett misstag…

På väg igenom Appalacherna

På väg igenom Appalacherna

På väg igenom Appalacherna

På väg igenom Appalacherna

Vid bensinmack på vägen igenom Appalacherna

Rastplats på vägen igenom Appalacherna

På väg igenom Appalacherna

På väg igenom Appalacherna

Från Gettysburg har vi nu bara 40 mil till New York.

Innan vi åker till New York imorgon har vi tänkt besöka Gettysburgs museum och militära park. Det skrevs historia här under amerikanska inbördeskriget. Nordstaterna vann en avgörande seger över sydstaterna. Därmed var det Lincoln och nordstaterna som var på väg att staka ut Amerikas Förenta Staters framtid utan slavar och som en enad stat med gemensamma värderingar. Läs gärna pdf i bifogad länk.  http://www.gettysburgfoundation.org/media/assets/TheSignificanceofGettysburg.pdf

Idag har vi inte mycket att skriva om. Vi har förflyttat oss ca 1000 km under dagen. Från Memphis till Statesville i North Carolina, ett samhälle med knappt 10000 invånare. Ingen dramatik under resan att skriva om.

Vi tog en kopp kaffe på Uncle Pete’s Truckstop vid lunchtid. Det stod en skylt framför kassaapparaten där det stod: ”Coffee is the love of my life!”. Vi tänkte direkt att här får man bra kaffe. Fel slutsats igen. När kvinnan i kassan frågade om vi tyckt om kaffet svarade vi först lite undvikande. Sedan sa vi att det kunde ha varit lite starkare, som svenskt kaffe. Hon svarade att kunderna generellt sett inte vill ha starkt kaffe, men att hon nästa gång vi kommer kan göra kaffe med dubbelt så mycket bönor för oss! Vi svarade att vi tar det nästa gång vi kommer till USA.

När vi kom fram till hotellet i Statesville, Economy Inn, mötte oss en indier i receptionen. Han tyckte vi hade tagit lång tid på oss att komma hit från Memphis. Vi förklarade att vi kör efter hastighetsbegränsningarna. Han verkade överraskad och sa att man kan hålla minst 10 miles/h över det som står på skyltarna. Det gör alla sa han. Det kan vi bekräfta efter all tid vi spenderat på vägarna i USA. Vi har märkt att det finns en viss irritation hos de bilister som ligger bakom oss där det inte finns möjlighet att köra om. Till och med lastbilar kör om oss även på sträckor där skyltarna säger att de ska hålla en lägre hastighet än bilar och vi håller hastigheten. Det står dock polisbilar med jämna mellanrum och vi ser bilar som blivit stoppade. Vår indiske vän förklarade att visst händer det att man får någon fortkörningsböter, men han verkade inte bekymrad över det. Vi kommer dock fortsätta att köra lagligt!

Nu är det sängdags för oss. Vi har nu 9-10 timmar plus stopp och 1000 km till New York. Vi har också två dagar innan vi planerat vara där. Vi är trötta efter drygt två veckor på resande fot och får ta det lite lugnare. Vi får se vad och var vi väljer att stoppa imorgon.

Inga speciella bilder finna att visa för dagen.

Memphis! En stad väl värd att spendera mer än en dag i. Tyvärr har vi inte tid med den lyxen. Som vi tidigare skrivit är det inte möjligt att ens skrapa under ytan på de platser vi besöker.

Vi bestämde att vi skulle sova ut ordentligt. Ändå vaknade vi vid 7-tiden och hade gott om tid innan vi behövde ta oss till Graceland.

Först hade vi tänkt gå den halvtimmes promenad det skulle ta, men när vi nämnde det till personalen i hotellets reception ville de prompt att hotellets minibuss skulle köra oss dit för att sedan hämta oss. Vi behövde bara slå en signal när vi var klara där.

Graceland är stort här i Memphis. Det var flera olika varianter av guidade turer att välja på. Vi valde den kortaste vilket innebar att se delar av Elvis hem, bottenvåning och källare mm. Jag lyssnade på en den guidade touren på den iPad jag fick tilldelat mig. Pappa hade svårt med engelskan och tog istället mängder med fotografier. Det var mycket speciellt att se och höra om Elvis på plats i hans hem. Några av rummen ser du på fotografierna. Resten får vi visa när vi kommer hem.

Vid Graceland

Del av Elvis privata jet

Framsidan av Elvis hem

Graceland infoskylt

.

Elvis TV-rum

Elvis ”Jungel room”

Elvis matsal

Elvis vardagsrum

Även Elvis grav fanns vid huset.

Elvis grav tillika föräldrarnas, broderns och farmoderns

När vi var tillbaka på hotellet tog vi det lugnt och åt upp gårdagens rester till lunch.

Senare på eftermiddagen åkte vi in till centrala Memphis där vi hittade parkering invid den mäktiga Mississippifloden. Vi gick kanske en kilometer in mot centrum från floden och åkte de speciella bussarna de har här, bussar de kallar Trolleys. Man betalar en dollar för att åka med.

Mississippifloden

Trolley, buss i Memphis

Vi åkte till Beale Street där alla små och stora blues-caféer ligger. Det fanns ett flertal poliser på olika ställen utmed gatan. Kanske var det något event som var på gång på kvällen? Hur som helst var poliserna trevliga och hjälpsamma. Först pappa och sedan jag fotograferades med poliser på olika ställen.

En av blues-caféerna på Beale Street

Beale Street i Memphis

Main Street i Memphis

Häst och vagn gick också att ta sig fram med

.

Vänlig polisofficer nr 2

Vänlig polisofficer nr 1

När vi gick där i Memphis kom jag att tänka på låten ”Walking in Memphis” skriven av Marc Cohn.

På vägen tillbaka stötte vi på hållplatsen på tre från Manchester i England som semestrade här i Memphis. Med dem pratade vi först fotboll sedan Brexit och till sist Trump under bussresan genom Memphis. En av dem höll på City och två på United. Alla tre hade röstat för att stanna i EU.

Innan vi gick tillbaka till bilen från bussen gick vi in på ”Pyramiden”. I en kolossal pyramid inrymdes en Bas Pro affär liknande den vi besökt utanför Fresno i Kalifornien. Vi behövde köpa en kylväska för att kunna förvara maten vi köpt kall i bilen. Hotellet låter oss ha kylväskan och en flaska med vatten i ett kylrum över natten. Förhoppningsvis fryser vattnet till is.

Pyramiden i Memphis

Inne i pyramiden

Imorgon blir det en tidig morgon och en färd på 100 mil som för oss närmare NY om allt vill sig väl.

Ännu en dag med fokus på förflyttning. Vi ska ta oss från Chicago till Memphis, en körning på 870 km på drygt 7 timmar. Med några stopp för tankning och besök på det amerikanarna kallar ”restroom” (sv. vilorum) dvs toaletten, tar det 8-9 timmar. På vägen passerade vi igenom delstaterna Illinois, Missouri och Arkansas innan vi passerade över Mississippi in i Tennessee där Memphis ligger.

I Memphis finns Graceland. För er som inte vet det är det där Elvis Presley, the King of Rock & Roll, startade sin karriär och ligger begravd. Beundrare kallar honom rätt och slätt ”the King”.

Resan till Memphis bjöd på omväxlande väder, ömsom regn och ömsom sol. Vi fick även uppleva vårt första åskväder i USA. Det märks också att vi rör oss söderut. Landskapet och växtligheten blir allt grönare.

Pappa har gillat Elvis musik sedan tonåren. Enligt pappa gillade man i slutet på 50-talet, början på 60-talet, antingen Elvis Presley eller Tommy Steel, som var en något mjukare rocksångare än Elvis. Pappa gillade alltså den hårdare och tuffare stilen Elvis stod för. Vi som inte var med på 1950-talet och är vana vid att ”Heavy metall” är hårdrock kan ha lite svårt att förstå detta.

Elvis gjorde sin första inspelning året 1953 då han nervöst gick in på en inspelningsstudio i Memphis som erbjöd inspelning av en singel för 4 dollar. När han fick frågan av sekreteraren vid studion vem han låter som lär Elvis ha svarat: ”I don’t sound like nobody”, på svenska ungefär: ”Jag låter inte som någon annan”. Året 1956 slog Elvis igenom på allvar och låg etta på ”Billboard”, USAs motsvarighet till svensktoppen. Resten är historia!

Tyvärr slutade hans liv 16 augusti 1977 dagen innan han skulle ha påbörjat en turné. Dödsorsaken var med stor sannolikhet långvarigt missbruk av receptbelagda tabletter. Hans kropp bröts ner sakta men säkert. Man kan tänka att han levde under stark press och prestationsångest.

Efter vi checkat in på hotellet Magnuson Grand Memphis och kommit iordning på rummet ville vi ha något att äta. Vår vän Craig från Willis Tower hade sagt att man måste äta grillat i Memphis. Följaktligen frågade jag i receptionen om de kunde föreslå en bra restaurang för grillat. Chefen för hotellet stod en bit bort och råkade höra min fråga och kom fram till mig och pappa. Han rekommenderade Marlowe’s ribs and restaurang som hade gratis hämtning och lämning av gäster till restaurangen. Under tiden vi fick vänta på att den rosa Cadillacen skulle hämta oss, en halvtimme senare, visade oss hotelldirektören in i en angränsande lokal där Elvis hade haft sin egen privata plats. Så berättade han i alla fall.

Restaurangen bjöd på utsökt grillat kött i alla varianter. Vi provade fyra varianter, blev prop mätta och fick mat med oss i ”doggybag”. En hel vägg var full av utmärkelser restaurangen fått för sitt excellenta köks- och grillkonst. Restaurangen hade även alla möjliga utsmyckningar som vittnade om Elvis betydelse, bilder, kläder, skivor, mm. På tv-skärmar rullade en gammal Elvis-film. Allt var Elvis.

På restaurangen träffade vi också några trevliga äldre kanadensare på semester. Det blev ishockeysnack och prat om vår resa.

Pappa och jag bestämde oss för att vi har tid nog till en extra övernattning i Memphis innan vi drar vidare till Washington och New York. Det är också varmare här än det är längre norrut. Chicago var kallt och NY lär också vara kallt. Vi njuter av värmen.

Imorgon ska vi besöka Graceland och se lite av Memphis och Mississippi.

På väg ut ur Chicago mot Memphis

På väg ut ur Chicago mot Memphis

På väg mellan Chicago och Memphis

På väg mellan Chicago och Memphis

På väg mellan Chicago och Memphis

På väg mellan Chicago och Memphis

På väg mellan Chicago och Memphis

På väg mellan Chicago och Memphis

På väg mellan Chicago och Memphis

Pappa med hotelldirektören vid Elvis gamla plats

Pappa med ’Elvis’

Elviskopior

Innan vi hugger in på Marlowe’s

Marlowe’s utmärkelser för sin grillkonst

Elvis minnen på Marlowe’s

Elvis minnen på Marlowe’s

Elvis minnen på Marlowe’s

Elvis minnen på Marlowe’s

Elvis minnen på Marlowe’s

Elvis minnen på Marlowe’s

Elvisfilm på Marlowe’s

Elvis minnen på Marlowe’s

Kanadensare vi mötte på Marlowe’s

En ny spännande dag i USA! Chicago är antagligen USAs farligast stad. Vi har dock inte märkt något av detta! Mänskor, upplever vi som vänliga och hjälpsamma. Vi såg en hund, golden retriver, som gick med kopplet i munnen och skor på tassarna.  Ägaren gick bredvid. Pappa ville ta en bild på hunden och började prata med ägaren som stannade och pratade med oss en liten stund innan pappa fick tagit ett foto.

Söndag innebar att vi ville gå på gudstjänst. Det blev Willow Creek Community Church ca 2,5 km från hotellet vi valde att besöka den här förmiddagen. Gudstjänsten hölls i en gammal teater, Auditorium Theater, som enligt Wikipedia rymmer 3901 besökare. Det var säkert över 2000 kanske 2500 på gudstjänsten. Kuriosa är att ABBA har haft en spelning där en gång i tiden.  Gudstjänsten var annorlunda mot vad vi är vana vid från hemma. Efter härlig lovsång i början tog fyra kvinnor plats i en soffa och två fåtöljer som stod mitt på scenen. De samtalade en stund om kvinnors situation i USA och hur kvinnor kan och behöver ta plats. Intressant upplägg och viktigt och relevant innehåll! Efter det var det info och sedan  en predikan över videolänk gemensam för alla Willow Creek församlingarna som jag förstod det. Predikan som utgick från Esters bok handlade om vikten av att ha rätt människor runt sig i livet för att vi ska komma rätt i livet, och inte minst viktigt, växa närmare Jesus under vår livsvandring.

Vi har sett en del hemlösa i Chicago. Första platsen i USA som vi sett hemlösa på faktiskt. På vägen från gudstjänsten stötte vi  på en hemlös som var ”skoputsare”. Innan jag hann hindra honom hade han sprutat på någon sorts fet kräm på mina skor och menade att jag behövde putsa mina mockaskor. Jag behöll mitt lugn och lät honom putsa färdigt mina skor som egentligen inte ska putsas med något medel. Jag var medvetetet om att han faktiskt förstörde mina skor men skadan var ju redan skedd innan jag kunde hindra honom. Jag ville inte heller gå med två fläckar mitt fram på skorna. Hellre då att hela skon såg likadan ut. Skornas sulor är ändå relativt slitna efter två säsongers användning. Han ville ha 8 dollar per sko för sitt arbete. Jag gav honom inget även om jag gärna skulle ha velat hjälpa honom. Trots allt hade han gjort mer skada än nytta.

Efter en promenad till Hancock Tower där vi åt en väldigt god lunch, den godaste hittills i USA tog vi oss tillbaka till motellet där vi vilade en stund under eftermiddagen. Det tar på krafterna att gå.

Willis Tower, Chicagos högsta byggnad, ville vi gärna se och även åka upp i för att se på utsikten även om vi var medvetna om att vi inte skulle kunna se särskilt långt med tanke på hur mulet och dimmigt det var. Utanför träffade vi två unga studenter från Indien, bröder visade det sig. De höll på att ta kort framför byggnaden och jag erbjöd mig att ta kort med dem båda tillsammans. Vi pratade med dem en stund. Sedan åkte vi upp 103 våningar och 412 meter. Vilken fantastisk utsikt trots vädret. Det var häftigt att vara på den höjden och se alla byggnader vi sett nerifrån nu uppifrån och mycket mer även om vi inte såg mer än kanske 5-8 km. Vi träffade på bröderna igen där upp. Vi stötte också på Craig med sin kamera i högsta hugg. Han kommenterade att pappas iPhone 7 tog bra bilder. Han hade varit en av de amerikanska soldater som ingått i den vaktstyrka i Berlin under 70-talet som vaktat Rudolf Hess, en av Nazitysklands krigsförbrytare. Vi berättade att vi var på en roadtrip från LA till NY. Som i princip alla vi har berättat det för var även han mäkta imponerad. Det visade sig att han även varit taxichaufför i NY och tyckte att två dagar i NY var alldeles för kort. Han gav oss dock en del tips på vad vi skulle se där. Vi tog tacksamt emot alla tips som tex var man har den bästa utsikten över centrala NY och var Frank Sinatra hade bott…

På vägen hem stannade vi till på Starbucks. Pappa tog kaffe och det var helt drickbart efter tillsats av espresso. Jag tog grönt te eftersom jag inte sover så bra om jag dricker kaffe efter klockan 17. En effekt som uppkommit på senare år.

Man skulle kunna tro att vi med all bilkörning inte fått rört oss särskilt mycket… Faktum är dock att vi rört på oss en hel del. Sedan vi kom till Chicago har vi tex gått över två mil. Vi gick fram och tillbaka till Navy Pier i går kväll, till kyrkan och tillbaka på förmiddagen idag och på eftermiddagen/kvällen promenerade vi till Willis Tower. Sedan vi kom till USA har vi rört oss minst 2-3 km dagligen med ett snitt den senaste veckan på över 5 km per dag. Sett ur trafikhänseende verkar söndag vara en hyfsat lugn dag här i Chicago. Vi har promenerat i lugn takt. Pappa har tagit många bilder på alla skyskrapor både nerifrån och uppifrån.

I morgon bär det av till Memphis Tennessee.

Floden rinner mitt stan

Funkar lika bra att hunden leder sig själv…

Willow Creek Community Church

Gudstjänsten är slut i Willow Creek Community Church

Trumps Tower

En del folk på gatorna trots regnet

Demonstration mot CNN

Ungt förälskat par

Aktivitet i Chicagos undre värld… Råttan kikar upp ur sitt hål

Gatubild vid motellet

Utanför vårt motell

Imponerande byggnader fanns i mängder

Lokaltågen går en bit ovanför gatunivån

Willis Tower

Våren spirar i Chicago

Pappa tar kort från Willis Tower

Skyskrapor sett från Willis Tower

Skyskrapor sett från Willis Tower

Skyskrapor sett från Willis Tower

Willis Tower 412 m upp

På väg ner från Willis Tower

Starbucks

Upp kl 7 för att packa och äta frukost innan avfärd mot Chicago.

Frukosten i Minneapolis, Minnesota, var den bästa vi haft hittills på vår resa. Hotellet bjöd på en rejäl frukost med stekt skinka, ägg och potatis. Kaffet var hyfsat faktiskt, eller också börjar vi vänja oss vid amerikanskt kaffe? Hemska tanke!

Färden till Chicago kändes mest som en transportsträcka. Landskapet var väldigt likt södra Sverige, bara mycket längre, allt likadant. Till och med snön som låg kvar på sina ställen i norrlägen är som det är i Sverige vid den här tiden i vanliga fall. Fläckar av smältande snö (då menar jag inte det uppe på bergstoppar) har vi föresten sett i alla delstater vi passerat igenom från Colorado till Wisconsin.

Väl framme i Chicago och vårt motell mitt i centrum tog vi oss en promenad ner till Navy Pier som är ett av Chicagos nöjesområden. Det blev till slut lite Chicago by night innan vi var tillbaka efter knappt en och en halv timme. Det var uppehåll efter annars ganska mycket regn idag men lite kallt och blåsigt, bara 5 grader varmt. Ändå var det mycket folk på stan upplevde vi.

Vi ska spendera hela dagen i Chicago imorgon.

Landskapet utmed vägen i Wisconsin

Landskapet utmed vägen i Wisconsin

Landskapet utmed vägen i Wisconsin

Snön ligger kvar på sina ställen i Wisconsin

I vissa stater har lastbilar fri fart. Vi blir omkörda…

Det började regna när vi närmade oss Chicago

Trafiken i Chicago är hektisk

Chicago utanför vårt motell

Michigan sjön

Utanför Navy Pier

Inne på Navy Pier

Chicago by night från Piren

Inne på Navy Pier